Här kommer en liten sammanfattning av min historia, hela historien finner ni i min dagbok som kommer att uppdateras efter hand. Kan redan säga att jag hade tur i oturen och klarade mig bra.
Hösten 2009.
En helt vanlig dag på arbetet och jag sitter på mitt kontor och arbetar när min kollega säger till att det är dags för morgonfika. Reser mig upp och ska gå till fikarummet. Känner att ena sidan av kroppen känns seg och reagerar inte som den ska. Håller på att snubbla på väg in till fikarummet. Mina två kollegor uppfattar läget omgående och agerar på ett helt korrekt sätt även om det var mot min vilja.
Kände mest att jag nog var i behov av kaffe men medan den ena kollegan ringde efter ambulans så satt min andra kollega och pratade med mig på ett lugnt sätt samtidigt som hon hade koll på hur länge stroken hade hållt i.
Ambulansen kom snabbt till platsen men jag hade tillfrisknat , 8 minuter satt proppen i. Själv kände jag som det var behovet av kaffe som det jag behövde för efter några klunka så lossnade allt och jag kände mig normal igen. Men kollegorna , som är förståndigare än mig, och ambulanspersonalen tyckte att jag skulle följa med in till sjukhuset. Jag slapp bli buren på bår ned till ambulansen utan gick själv vilket var skönt.
Väl inne på sjukhuset så satt jag på akuten när min fru dök upp helt likblek och fann mig inte på sjukbädden så hon blev livrädd men såg mig sen sittande i en fåtölj läsande en damtidning.
Först förstod jag inte vad det var och trodde jag skulle få åka hem rätt snart men dom gjorde en massa undersökningar på mig och efter magnet röntgen , dom körde mig i en rullstol dit, så kommer en sjuksköterska fram till mig och säger att jag har haft en stroke….
En stroke men vad f-n jag är ju bara 40 år det är ju bara äldre som får det var min första tanke.
Detta är början på min historia i en liten kortfattad sammanfattning. Läs gärna min dagbok som jag kommer att lägga upp på denna sida.